21 mars 2011

Det är så logiskt, alla fattar utom du.

Hej,
som jag berättade igår har vi (sos08) inlett vår andra och sista skrivarvecka, för vårat slutarbete. Äment som jag skriver om är ungdomsfetma, om hur det drabbar personen ,vem som drabbas och sånt däran. Uppsatsen ska allt som allt innhålla sidsådär 20-25 sidor, då räknar man med framsida, innehållsförteckning och sånt. Det kommer nog fungera, eftersom jag har ett ämne som är väldigt aktuellt och det är många forskare och liknande som finner det intressant och har skrivit många böcker om det :) för tillfället har jag fyra böcker hemma, varav två av dem är baserade på i stort sätt vetenskaplig fakta.

Nå, det var ju inte det jag skulle säga, utan jag blev att fundera på det här om övervikt och ungdomar.

Jag hör ju till den här gruppen av ungdomar som tydligen måste vara skoltrötta, inte ha något socialt nätverk, komma från dåliga hemförhållanden och sen ska jag gärna hoppa av skolan (så dags nu när det är drygt två månader kvar?! Måste nog prata med Lotta om det imogon under handledningsmötet ;) ) för att sedan leva på samhället och sjukpensionera mig - eftersom jag klassas som överviktig.

Attans, jag som tyckte att jag hade ett bra liv :) Jag får helt eneklt lov att tänka om och ändra på mitt liv :) Sori mamma, mia, tilla, moster-bella (som jag vet att läser min blogg), jag måste tyvärr få en dålig relation till er, eftersom jag inte är av normalvikt. Sen ska jag tacka mina vänner, elller f.d. vänner?, för jag har egentligen inte några riktiga vänner eftersom alla utnyttjar mig till löjliga uppdrag som ingen annan vill göra, för alla år som ni lyckats lura mig om att jag var en i gänget ;)

Men det var fint att ha en bra realtion till er undr alla år, eller var mitt liv egentligen så bra som jag tänkte, var det bara en illusion?

Nåväl, kanske jag hör till den ynka få procenten av de överviktiga som faktisk lever ett gott liv?Som känner sig tillfreds med livet och har bra sociala relationer :) .... eller?
Det är iaf det jag hoppas på, det skulle vara så hemskt omständigt att ändra hela livet bara för att jag inte råkar vara av den såkallade normalvikten :)

Så jag vet inte, ibland tvivlar jag på alla forskare, men tydligen måste det ligga någon sanning bakom det hela, eftersom det inte bara är en av dem som påstår detta, utan många många många.

Så jag får väl bara le och vara lycklig för att jag har råkat få den bästa familjen, de bästa vännerna och det bästa livet någon kan önska sig (iofs saknas det 3 miljoner på kontot, men det är väl smällar man får ta).

Så tack hela fina familjen och alla goa vänner för att ni inte stöter ut mig och låter mig vara innebandymålvakt bara för att jag är tjock och täcker hela målet.

Nu ska jag fortsätta med mitt slutarbete och se vad jag måste ändra på härnäst :) Kanske jag måste börja klä mig på något annat sätt?

Ha en fin vårdag allesammans! Och råkar ni vara över normalvikt hoppas jag att ni också råkar höra till den illa procenten som har ett helt underbart liv, fastän man är överviktig :)

Pussisnuss

(obs! Övervikt och fetma är två helt olika saker, glöm inte det)

2 kommentarer:

Marlene sa...

För böveln Elsa! Vi kan vara tjocka tillsammans! :)

Pöufie sa...

Jaa, men får vi vara lyckliga då? ;)