Hej.
Jag sitter här igen, efter ännu en dags hårt arbete på dagiset. Ingen vila den här veckan heller, svinigt.
Jag hade en fin liten diskussion med S om mina sjuka tankar jag brukar ha ibland. Och det mina vänner, ska jag berätta om idag.
Dom slår till när jag sitter på bussen eller när jag går på stan ensam. Tanken kommer krypande när jag som minst vill tänka på den, den kommer alltid när jag har ett par färgglada vantar eller ett par fula joggingskor på mig.
Tror folk att jag är utvecklingsstörd?
Det låter kanske märkligt i era öron, vem i helvetet går runt och tänker på om man är utvecklingsstörd?!
Jo jag, och det är mitt största bekymmer just nu.
Jag kan sitta på bussen med mina hemmastickade tummvantar och ha det lugnt och fint, ända tills jag noterar vad jag har för vantar på mig. Vem i hela världen som är frisk i huvudet skulle ha färgglada vantar på sig?! Och det slutar oftast med att jag försöker spela oberörd och sätter ner dom i väskan. Om det var en tecknad film skulle jag vissla medans jag gjorde det. Men alla dagar har jag inte möjlighet till att sätta dom i en väska eller ficka, utan då måste jag sitta och tvinga mig själv att tänka "Elsa, lugna dig, du är cool som har vantar som inte är som alla andras". Det hjälper dock inte särskillt ofta.
Så då sitter jag där i bussen och försöker spela oberörd och se häftig ut, medans min hjärna arbetar för fullt med övertygelserna om att jag inte ser utveckingsstörd ut. Men jag kan aldrig vara säker, tänk om folk ser mig som det?
Då ligger jag risigt till för mitt eget välmående.
Det kanske låter väldigt elakt och hårt i era öron, men det nästan värsta som skulle kunna hända i mitt liv är nog att få ett utvecklingsstört barn. Visstvisst, det funkar väl, men kul att föda ett livstidsjobb? Jag vill gärna ha en kontakt med mitt barn som min mamma och pappa har haft med mig och mina syskon, och det funkar inte alla gånger beroende på hur man är född.
Nu ska ni inte tänka "idiot-Elsa", det finns vissa åsikter i ens liv man inte kan ändra på så lätt det har nog alla fast kanske inte lika stora, och det här är nog min.
Det här var nog allt om mina små ångestattacker för idag.
Pussisnuss
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
HAHAHA, jag gillar dina tankar.
+ det är coolt med coola vantar.
+ jag håller med dig om livstidsjobb och det där med kontakt.
+ utvecklingsstördsmileyn är ball
Håller helt med dig, jag tror inte jag skulle klara av att få ett barn som var utvecklingsstört. Därför förespråkar jag fosterdiagnostik! (och nej Du är INTE utvecklingsstörd, du är bara inte som alla andra barn) ;D
Jag är för aborter i syfte att minska antalet oönskade "individer", dvs. utvecklingsstörda. Det är bara idiotföräldrar som tycker att deras lilla mongo är en välsignelse. Ett bra mongo är ett inburat mongo.
d va d du tella om hemma hoss mei :P
Alltså shit...Å du ska gå på sos? Hur kan man ens skriva att man inte vill ha sitt barn, oansett hur det ser ut/pratar/går/tänker etc?
Det värsta är kommenteren av anonym.. "Jag är för aborter i syfte att minska antalet oönskade "individer", dvs. utvecklingsstörda. Det är bara idiotföräldrar som tycker att deras lilla mongo är en välsignelse. Ett bra mongo är ett inburat mongo." Att man överhuvudtaget säger en sån sak är ju helt sjukt!!
ni mernar tydliggen att det bara är de som är "normala" som ska få leva! Å vad är normalt då? Är det ni som är normala? Nejhej..Såklart ska man få ha sina åsikter men jag tycker att man kan tänka efter lite...Det är uppenbart att ingen av er har haft någon kontakt med utvecklingsstörda. De är också individer med en personlighet som man kan älska som vilken annan person som helst!!!
Jag hoppas för er skull att ni får lite mer erfarenhet innan ni ska ut i den riktiga världen där ni annars kommer få stora problem!
förstår dig på ett sätt. men jag tyckte de var lite hårt skrivet, tog lite illa upp.
Skicka en kommentar