Heheheh vänta tills ni får smaka på min dryck.

Hej,
Den som gissar rätt på titeln på låten som meningen är tagen ur är ganska cool.
Jag pratade med en vän på msn och kom fram till att jag länge funderat på att skriva om tjockhet. Okej okej, jag vet vad ni tänker "faan kan man inte sluta nojsa om sin vikt och bara vara glad som man är" men nu är det inte så att jag klagar på mig själv, okej det gör jag ibland, men jag är ganska nöjd med min situation. Jag menar vilken tjej tycker inte att deras lår är för tjocka och att man har lite för många kilo på magen?
Nu är det så att när jag var ungefär fem-sex år så åkte jag och min storasyter M till Finland för att hälsa på min morfar. Det hör även till saken att storasyster M var i den åldern då allt var pinsamt (tonåren). Det var väl ett ganska vanligt flyg, som flög glada resenärer från Åland till Åbo och tvärtom (för alla vet att det är helt bortkastat att flyga med ett tomt flyg). Långt bak sitter det ett x antal äldre herrar som tydligen ska på någon form av kontorsarbete (alla är klädda i kostymer) och alla uppfostrade barn som flygit vet att man ska ha bältet på när planet går inför landning tills planet stannar, men det hade tydligen inte de här äldre männen. Och ung och dum som jag var (är väl lite fortfarande) så utrbrister jag högt: VISSA HÄR ÄR SÅ TJOCKA ATT OM INTE FÅR PÅ SIG BÄLTET! och det resulterar i ett stort skratt från herrarna längst bak och en storasyster som inte vet riktigt vart hon ska ta vägen.
Nu är det ju så att det inte bara är dåliga saker med att vara tjock (som att man inte får på sig bältet i plan) utan det finns en hel del bra saker. Och en sak ska ni få läsa om strax.
Som de flesta vet var jag och min mor till turkiet för ungefär två år sedan, bara vi två på en mor och dotter-resa. Väldigt trevligt om ni frågar mig, för andra åsikter bör ni prata med min mor. Nåväl, för att komma in till centrum så måste man åka buss i några minuter, och till centrum åkte vi minst en gång per kväll. På bussen var det alltid mycket folk, och det var kokhett, stadsbussarna i turkiet är inte direkt kända för sin luftkonditionering.
När jag kom ombord steg äldre herrar upp från sätena och folk schasade upp sina barn, bara för att jag skulle få sitta. Jag försökte många gånger se glad ut och säga att jag inte behöver sitta men näej, jag blev fullkommligt nerpressad på sätet många gånger. Efter att det här fenomenet skedde i stort sätt varje gång vi åkte en fullsatt buss så började jag och mamma spekulera i varför de gjorde så. Det skulle falla mera naturligt om hon skulle få sitta, eftersom hon är äldre än jag. Och vi kom fram till en enda sak som var möjlig.
De trodde jag var gravid.
Och då ska ni veta kära läsare, var jag inte förskräckt längre när de reste sig upp och erbjöd mig en plats, jag putade bara lite extra med magen bara för att vara på den säkra sidan.
För vem vill stå i 15 minuter i en kokhetbuss med noll luftkonditionering på skumpiga vägar?
Inte jag i alla fall.



Pussisnuss