Don't let anyone stand in your way

sjunger Jens Lekman i min stereo, musikspelare kalla det vad banne mig du vill.
Jag har kommit hem från skolan för en stund sedan och känner mig ganska trött.
Ikväll är det foundue (stavning är inte min starka sida) kväll på kaptensgatan.
Imorgon är det torsdag, sen är det fredag och helg.
Då smiter (högst troligen) jag med K och min storasyster E till Sverige, jag tror jag har nämnt det tidigare förresten.
Jag ska köpa lite nya linnen och hoppeligen lite nya tröjor.
Faan i mig vad jag upprepar mig.
Men som ni hör har jag inte så mycket att säga just nu.
Livet rullar på som det ska. eller ska och ska, men jag överlever.
Så det var väl allt för idag.
Eller jag kan berätta en konversation jag hade med min frisör i måndags.


Hon sätter blekmedel i min pannlug, när hon är klar säger hon
- Det här kan nog svida lite, men du kanske är van.?
Jag: - Jaa, men det som inte dödar det härdar.
hon: - va??
Jag: - jaa det som inte dödar det härdar.
hon: - Alltså vad menar du?
jag: alltså det som inte dödar en blir man starkare av.
hon: *alvarlig ton* det här borde nog inte döda.

sär.



pussisnuss