Keep your hands off me 'cause I'm a rocker.

Hej.
Min klasskamrat och vän Elin har länge agat mig till sömns eftersom jag inte kommit mig för att skriva det omtalade "rockerinlägget". Och nu är jag trött på agningen.
När jag sitter här just nu, nyduschad och nyfönad, kan jag inte direkt säga att jag känner mig så rockig som Elin brukar påstå att jag är.
Det började en dag efter nyår när jag kom i mina vanliga mjukisbyxor och en nyinköp muminpappan-och-stinky-gör-hembränt-t-shirt, och håret smutsigt och äckligt (då överdriver jag inte, snarare underdriver) och då, under den äckligaste dagen jag haft på flera år, säger Elin: Elsa, höhö, du är nog en rocker du nog.
Eller inte riktigt, men det lät lite mer som man kom från sund om man säger sådär.
Och jag stirrar nog en aning och tänker en massa underliga tankar i min hjärna. Rockare? Det var något nytt i min värld.
Jag har blivit kalls gothar-jävel, emo, fjortis och en massa andra konstiga saker, men aldrig rockare.
Jag skulle nog inte valt att kalla mig rockare eftersom jag går i mina mjukisbyxor och huvtröjor hela tiden, men då påsto hon att neej Elsa, kom igen, det är inte kläderna som gör mannen. Men det är väl sant, men vad gör då mig till en rockare? Jag skulle inte säga att varken Cornelis Vreeswijk eller lars winnerbäck är särskillt rockiga, och knappast så många andra artister som jag lyssnar på heller.
Och inte har jag kvar mitt svarta hår länge, så det är inte håret?
kanske det är min personlighet? stenhård som hårdaste diamant såklart, vem kan tro något annat? Nejmen alltså, neej min personlighet är nog inte heller särskillt rockig, jag är mes egentligen. Jag leker bara tuff för att vara lite häftig.

Såå, är det någon som håller med Elin, är jag en rocker
(JA) vad är det då som gör mig till en?
(NEJ) vad är jag då för något?

för en gångs skull vill jag bli placerad i ett fack. Berätta.


Pussisnuss.