Cykelställen står tomma än

Hej, Det blir ett litet kvällsinlägg just innan jag går och lägger mig. Dagen har varit bra, väldigt bra om man jämför med helgens alla åkommor (magont, ryggont och huvudvärk - vek? jag? neej?). Såhär på kvällskvisten blev jag plötsligt väldigt nostalgisk, helt knäppt, hade faktiskt nästintill tårar i ögonen. Och då undrar ni antagligen vad nu detta kunde bero på, och det tänkte jag berätta. Det handlar helt enkelt om örhängen. Japp, ni hörde helt rätt - örhängen. Jag har i många år, säker sedan åttan-nian i högstadiet, haft samma örhängen i mitt högra öra, fyra silverringar, rätt så breda. Vissa anser att detta låter väldigt tråkigt och enformigt, men jag har trivts som fisken i vattnet, det har liksom aldrig varit någon snack om saken, inte någon fråga om passar de till min blommiga klänning eller mina svarta jeans, de har fungerat till allting. Men ikväll tog jag fram min burk med örhängen och kände att nej, nu var det dags för något nytt och jag slås nästan omkull av nostalgi som fullkomligen strömmar ur burken. Jag har lyckats samla på mig en hel del örhängen på min 19 levnadsår, både med figurer och mera diskreta (okej, inte så många diskreta) och jag känner mig en smula löjlig över att jag faktiskt vet vart vartenda ett kommer ifrån. Katten som sitter fick jag av mamma när jag opererade toncillerna när jag var liten, jag hade på mig dem jätteofta och har således endast en enda katt kvar, kroken som själva katten satt fast i hade rätat ut sig och katten tappades bort på okänt ställe. Fjärilen (från Wickströms ur & guld) som också tappat sin andra hälft, den befinner sig antingen på ekenäs kyrkogård eller hemma hos någon som har hittat den. Det örhänget använde jag i sjuan-åttan ungefär hela tiden, som tur är har jag en fin groda kvar. Grodorna som var välanvända samma tid som fjärilarna. väldigt trevliga silvergrodor som är "utstickande", alltså de är inte målade på ett platt örhänge. Jag har örnarna jag fick i julklapp av en barndomskompis, de fick turas om med fjärilarna och grodorna och var således även de flitigt använda i sjuan-åttan. Nyckelpigorna som min mamma köpte åt mig när hon var på en resa till sverige för några år sedan, jag önskade mig flera örhängen och fick då nyckelpigorna, solar, med blåa stenar, jaa fick en hel massa örhängen den gången. Och de som jag blev mest berörda av idag (som även fick mig att skriva det här inlägget) var de örhängen som en gång har varit ögon på en virkad, och sedan flätat, orm. Ormen gick i blått, grönt och lila och mamma hjälpte mig att göra den till min mormor när jag var liten. Örhängena är guldfärgade och består av en stor sten som skiftar i alla regnbågens färger och passade utmärkt som ormögon. Ormen är borta sedan länge, och som någon slags sovernir behöll jag örhängena, ett kärt minne från min mormor som uppskattade ormen. Så jaa, det var dagens nostalgi. Helt knäppt vad några örhängen kan göra. Jag är väldigt glad att ni som har gett mig alla dessa örhängen även har gett mig massor med minnen tillsammans med dem, omedetet som medvetet. Nu ska jag sova, så godnatt på er och sov så gott :) Ta hand om er och om era nära och kära Pussisnuss