Du sa att ingen hade varit så bra som jag.

HEJ.
Nu är jag äntligen hemma från Finland. Det har varit fyra väldigt trevliga men också påfrestande dagar. Borta bra men hemma bäst.
Och jag har saknat mamma och pappa, jag kommer nog aldrig klara av att flytta till Sverige. Det kanske växer ifrån, vad vet jag?
Och så saknar jag mina systerdöttrar, kanske ni skulle ta och komma till stan någon kväll då?
Men nu sitter jag här igen, efter en fikatur via stan (årets första fastlagsbulle)
Och imorse när jag väntade på bussen kände jag att nu, just nu, är mitt liv så gott som perfekt. Jag vet inte varför, det bara kändes så, det var snö på marken och solen hade just gått upp över träden. Men det kan ha varit för att jag hade somnat om när mamma väckte mig, och pappa kom och krusade mig på ryggen. Kan det blir bättre? svar: nej, det kan inte bli bättre.
Någongång kanske det ramlar ner en replik från UK, men jag besparar er från detta just nu.
Jag ska bara sitta och lata mig och kanske se lite Desperate Housewives :)



pussisnuss